Den nordamerikanska kontinenten har delats in i tio kulturområden - Det arktiska området, Det subarktiska området, Nordvästkusten, Platåområdet, Prärien, Nordöstra skogslandet, Sydöstra skogslandet, Sydvästområdet, Great Basin och Kalifornien.
Inom dessa områden hade indianfolken liknande försörjningssystem, man levde på liknande sätt, hade liknande värderingar.

På liknande sätt har kontinenten delats in efter de tolv största indianska språkgrupperna som kunnat identifieras - Eskimå-Aleut, Athapask, Algonkin, Irokes, Sioux, Muskogee, Caddo, Shoshone, Hokan, Penuti, Salish och Wakash. Varje språkgrupp har i sin tur delats in i olika undergrupper, med olika dialekter osv. Man räknar med att det fanns minst 2000 olika språk när européerna anlände till kontinenten, men endast ca 200 av dem har kunnat identifieras.

Här kommer en lista på de största och mest välkända indianfolken;

Abanaki
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från wapanahki (gryningslandets folk).
Stod först på fransmännens sida mot engelsmännen, vände sig sedan mot fransmännen under mitten av 1700-talet. Gav strax efter upp, försvagade av krig och smittkoppsepidemier. Strax under tusen av dem deltog dock på amerikansk sida under amerikanska frihetskriget 1775-83.
Några tusen bor numera i Quebec och Maine.

Algonkin
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer förmodligen från micmacordet algomeaking (där man harpunerar fisk och ål). Av irokeserna kallades de adirondack (trädätare).
Bodde norr om St. Lawrence-floden, vid Huronsjön samt vid Ottawaflodens stränder. Var jägare, fiskare och jordbrukare.
Var allierade med fransmännen från 1600-talets början, och inblandade i ett otal krig med irokeserna.
Finns ca 5000 kvar idag, främst i provinserna Ontario och Quebec.

Apache
Sydvästområdet, språkgrupp athapaskiska. Namnet kommer troligen från zuniernas a-pachu (fiende).
Apackefolken levde troligen i Arizona, Colorado och New Mexico. Eftersom apacherna bestod av flera olika grupper (White mountain-apache, San Carlo-apache, Cibecue-apache, Tonto-apache, Chiracahua-apache, Jicarilla-apache, Lipan-apache, Mescalero-apache) livnärde de sig på olika sätt, beroende på var de bodde, vilka grannfolk de hade.
Kom ursprungligen norrifrån (Kanada?), kanske redan på 900-talet. Slogs mot comancher och spanjorer under 16-1700-talen, gjorde räder mot pueblobyar.
Ett avtal mellan amerikaner och apacher skrevs 1852, men fientligheter mot de vita återupptogs under Mangas Coloradas och Cochise. Ett nytt avtal skrevs 1872, men strax återupptogs ånyo fientligheterna under ledare som Victorio och Geronimo.
Bor numera i reservat i New Mexico, Arizona och Oklahoma. I slutet av 1600-talet var de ca 5000, numera är de över 10000.

Apalachee
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Namnet kommer troligen från choctaw-ordet apelachi (hjälpare), och de levde i nordvästra Florida. Kom till området på 1300-talet från trakterna runt Mississippi och införde traditionen att bygga tempel på jordfundament.
På 1600-talet omvändes de till katolicismen av spanjorerna, men i början av 1700-talet utplånades de praktiskt taget av engelsmän och deras bundsförvanter. I början av 1800-talet hade folket upphört att existera.

Arapahoe
Prärien, språkgrupp algonkin. Namnet troligen från pawneernas tirapihu eller cirapihu (handelsmän). Kom förmodligen från dagens Manitoba, fortsatte sedan söderut mot dagens Wyoming.
Slogs mot sioux, kiowa och comanche tills fred slöts, sedan allierade man sig med siouxer och cheyenner mot amerikanerna. År 1876 flyttade de sydliga arapahoerna till Oklahoma, medan de nordliga fortsatte sin kamp mot de vita. Efter det flyttade de till ett reservat i Wyoming.
Vid slutet av 1700-talet var de ca 3000, nu är de 6-7000 i reservat i Oklahoma och Wyoming.

Arikara
Prärien, språkgrupp caddo. Namnet kommer från pawneeordet ariki (horn). Kallade sig själva för tannish eller sannish (folket).
Levde vid Missouriflodens stränder mellan Cheyennefloden och Fort Berthold i North Dakota. Bodde i byar, omgivna av palissader, odlade majs.
Hade tidigt handelsförbindelser med fransmännen. Kom i konflikt med emigranter och pälsjägare, eftersom de bodde i områden där dessa drog fram. Decimerades kraftigt av siouxangrepp och av smittkoppsepidemier 1837 och 1856. År 1880 bosatte de sig i Fort Berthold-reservatet i North Dakota.
I slutet av 1700-talet var de ca 3000, tvåhundra år senare knappt 500.

Assiniboine
Prärien, språkgrupp sioux. Namnet kommer från ojibwa-ordet usin-upwawa (han kokar med stenar).
Kom ursprungligen österut från sjöarna Winnipeg och Nipigon, men på slutet av 1700-talet bosatte de sig i dagens södra Kanada, längs Saskatchewan- och Assiniboinefloderna. Var buffeljägare.
Under 1600-talet var de en del av yankton-siouxerna, men tog alltmer avstånd från övriga siouxer, och allierade sig med creerna mot dakota-siouxerna. Drabbades svårt av smittkoppor 1836.
I början av 1800-talet var de ca 8000, i slutet av 1900-talet strax under 3000, boende ireservat i Montana och Alberta.

Bannock
Great Basin, språkgrupp shoshone. Namnet är en engelsk förvrängning av deras egna namn på sig själva, pannaitti.
Bodde först i sydöstra Idaho, senare i västra Wyoming och södra Montana. De var fiskare och jägare, kvinnorna skickliga korgflätare.
Var ofta i krig mot blackfeet och nez percé, senare också de vita. Efter att ha drabbats av smittkoppsepidemier, och besegrats av amerikanska armén 1863, fick de ett reservat i Idaho 1868. Tio år senare försökte de göra revolt, men besegrades återigen.
I början av 1800-talet var de ca 5000, idag beräknas de vara kanske 6000 på reservat i Idaho och Wyoming.

Blackfeet
Prärien, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från deras egen beteckning siksika (svarta fötter), vilket syftar på deras vana att färga sina mockasiner svarta:
Usprungligen från Saskatchewan, men flyttade till nuvarande norra Montana och södra Alberta. Var uppdelade i tre grupper; siksika, kainah och piegan.
Var hårdföra krigare, indelade i rituella sällskap och krigarsällskap. Delades upp under vinterhalvåret för jakt, men samlades under sommarmånaderna.
Slogs mot grannfolk som kootenay, flathead, assiniboine och mot vita pälsjägare. Efter en svår smittkoppsepidemi 1836 minskades deras betydelse i området.
I slutet av 1700-talet uppgick de till ca 15000, är något färre idag. Hälften av dem lever på reservat i Montana.

Caddo
Prärien, språkgrupp caddo. Namnet kommer av en förkortning av kadohadacho (namnet på en av stammarna), vilket betyder "sanna hövdingar". Kallade sig själva hasinai (vårt folk).
Var jordbrukare och jagade också buffel, bebodde område i dagens sydvästra Arkansas och nordöstra Texas.
Var allierade med fransmännen i början av 1700-talet, slogs först mot choctawerna, men lierade sig senare med dem. Mot slutet av 1700-talet kämpade de mestadels mot osagerna. Sålde sitt land till amerikanerna 1835 och flyttade till Texas. Förflyttades till Kansas, men vidare till Oklahoma, där de fick ett reservat 1902.
Var ca 2000 under 1700-talet, men minskade till strax under 1000 i början av 1900-talet.

Calusa
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Namnet kommer förmodligen från en förvrängning av den spanske kungen Karl V:s namn, vars storhet en hövding hört om från en fånge. De levde i södra Florida, var skickliga fiskare, jordbrukare och träsnidare. Deras flotta fördrev Ponce de Léon 1513, men trots detta koloniserades området av spanjorerna i slutet av seklet. I mitten av 1600-talet var de ca 3000 st, men ett århundrade senare hade de försvunnit.

Catawba
Sydöstra skogslandet, språkgrupp sioux. Namnet kommer troligen från choctaw-ordet catapa (delad, avsöndrad), eller från yuchi-ordet cotaba (det starka folket).
Var jordbrukare, vänligt inställda till engelsmännen, men decimerads av krig och smittkoppsepidemier.
År 1775 var de några hundra, 1944 var de 300 i South Carolina, och enligt uppgift lär den sista fullblodscatawban ha avlidit 1962.

Cayuse
Platåområdet, språkgrupp wailatpu/sahaptiska. Okänt vad namnet betyder, själva kallar de sig wailetpu.
Jagade buffel i östra Oregon.
Var hängivna motståndare mot de vita under olika omgångar under 1800-talet.
I slutet av 1700-talet var de ca 500 st, i mitten av 1900-talet var de några hundra färre.

Cherokee
Sydöstra skogslandet, språkgrupp irokes. Namnet kommer antingen från deras egna beteckning på sig själva, tsálagi, eller från creekordet tisolki (människor med annat språk).
Var jordbrukare och jägare i nuvarande Tenessee och North Carolina, organiserade i sju klaner och hade sina byar grupperade runt huvudstaden Echota.
de Soto påträffade dem 1540, då de var inblandade i en mängd småkrig. Men trots det försökte de ena sig i en nation mot kolonisatörernas intrång. De uppfann ett skriftspråk, och gav ut tidningen Cherokee Phoenix på sitt eget språk, men européerna trängde på och när guld upptäcktes på deras mark 1826 blev de förflyttade till Oklahoma. Denna förflyttning, under vintermånader, till fots krävde oerhört många liv och har benämts som "trail och Tears" - Tårarnas väg.
De var ca 25000 på mitten av 1600-talet, och 300 år senare har deras befolkningsmängd nästan dubblerats. De flesta bor i Oklahoma, men fler och fler återvänder till hemtrakterna.

Cheyenne
Prärien, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från lakota-ordet shahiyela (människor som talar ett främmande språk).
Kom ursprungligen från trakterna söder om De stora sjöarna, men flyttade under 1600-talet till South Dakota och senare vidare till området runt Black Hills. Var skickliga buffel- och hjortjägare.
Drabbades svårt av en koleraepidemi 1849. Var i krig mot de vita från 1860-talet till 1878. Vid Sand Creek utplånades 300 cheyenner 1864, och år 1868 utplånades ett läger vid Washitafloden. De deltog i slaget vid Little Big Horn1876.
Lever idag i reservat i Oklahoma och Montana. Är ca 10000 idag, mot ca 3000 i slutet av 1700-talet.

Chickasaw
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Levde i norra delen av nuvarande Mississippi, var framgångsrika jägare och fiskare.
Var allierade med engelsmännen, och stred under 1700-talet mot bl.a. shawneer, irokeser, fransmän och cherokeser. Förflyttades till Oklahoma, och fick där eget territorium 1855.
I mitten av 1900-talet återstod ca 5000 chickasawer.

Chinook
Nordvästkusten, språkgrupp chinook. Namnet kommer från tsinuk, en benämning de fick av sitt grannfolk chehalis.
Var fiskare och handelsmän, bosatta vid Columbiafloden, nära dagens Seattle.
Decimerades kraftigt av smittkoppsepidemier 1829, och de överlevande uppgick i andra folk.

Chipewyan
Subarktiska området, språkgrupp athapaskiska. Namnet kommer från creeordet chi-pwaya-n (spetsiga skinn).
Var jägare och fiskare. Levde i ett territorium som gränsade mot Stora Slavsjön i nordväst, Athabaskafloden i sydväst och Hudson Bay i öst.
Chipewyanerna trängdes norr och västerut av sina arvfiender, creerna. Bägge folken drabbades av svåra smittkoppor 1779.
I början av 1700-talet var de ca 3500. Vid 1970 var de drygt 4600 individer i Kanada.

Choctaw
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Oklart var namnet kommer ifrån, möjligtvis från spanskans chato (flat, att platta ut), vilket skulle betyda tradtionen att försöka ge barnen en platt skalle, eftersom man ansåg att detta gav en genomträngande blick. Av fransmännen kallades de för "platthuvuden".
De levde i södra Mississippi och Alabama, var framgångsrika jordbrukare (majs, sötpotatis, solrosor).
Efter första kontakten med de Sotos expedition tog det 150 år innan de nästa gång kom i kontakt med européer. De var periodvis allierade med fransmännen, men överlät sitt land till amerikanerna och förflyttades till Oklahoma 1830.
Vid 1700-talets början levde ca 20000 choctawer i 115 byar - vid slutet av 1900-talet fanns det ca 25000 i Oklahoma och Mississippi.

Chumash
Kalifornien, språkgrupp hokan. Okänt varifrån namnet kommer. Kallas även Santa Barbara eller Santa Rosa.
Bodde vid Kaliforniens södra kust, samt några mindre öar nära Santa Barbara. Kvinnorna var skickliga korgmakare, männen var fiskare.
Fem franciskanska missionsstationer uppfördes på deras områden, men den förändrade livsstilen gick inte obemärkt förbi - år 1824 ledde det till en indiansk revolt, som dock slogs ned.
Före kontakten med spanjorerna var de mellan 15-20000, numera är de kanske 200.

Comanche
Prärien, språkgrupp shoshone. Förmodligen kommer namnet antingen från spanskans camino ancho (huvudleden), eller från uternas koh-maths (fiende). Själva kallade de sig ne-me-ne, eller neminem (folket).
Ägnade sig då och då åt jordbruk, men var i huvudsak buffeljägare. Bebodde nordvästra Texas och var berömda för sin ryttarskicklighet och sitt mod.
Emigrerade troligen från dagens Wyoming, och slogs gärna mot spanjorer och apacher innan de vände sig mot amerikanerna. Efter en rad brutna avtal, genomfördes ett avtal 1867 där de accepterade att flytta till ett reservat i Oklahoma. Trots detta fortsatte de sina räder fram till 1874-75, då de slutligen besergrades.
År 1700 var de ca 7000, och i slutet av 1900-talet ca 3500.

Creek
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Namnet kommer från engelskans creek (flod, mindre vattendrag), eftersom de levde kring Ochulge-floden i nuvarande Georgia Alabama. Själva kallade de sig Muskoke.
Creekerna var framgångsrika jordbrukare (majs, squash, solrosor) och kompletterade med jakt och fiske.
De var involverade i yamasseernas revolt 1715, i krig med cherokeserna 1753 och allierade med britterna mot spanjorer och fransmän. Efter Förenta Staternas självständighetsförklaring deltog de i en revolt 1813-14, förlorade, och tvångsförflyttades 1836-40 till Oklahoma.
Vid 1700-talets början var de ca 20000, numera är de betydligt fler, varav de flesta bor på reservat i Oklahoma.

Crow
Prärien, språkgrupp sioux. Hette egentligen absaroke (fågelfolket), men fransmännen kallde dem "kråkfolket", varifrån det engelska namnet kommer.
Bosatte sig längs Yellowstonefloden och dess biflöden Bighorn, Rosebud och Powder, samt längs Wind River i Wyoming.
Lämnade sin ursprungliga stam hidatsa omkring 1776 och blev enbart buffeljägare. De var mycket krigiska, stred oavbrutet mot sina fiender siksika och lakota, samt mot de vita. Detta hindrade dem dock inte att bli spejare åt amerikanska armén.
I slutet av 1700-talet var de ca 4000, och tvåhundra år senare var de strax under 9000 människor i ett reservat längs Bighornfloden i Montana.

Dakota Sioux
Prärien, språkgrupp sioux. Namnet betyder "allierade", uppdelade i olika dialektgrupper; santee (dakota), yankton (nakota) och teton (lakota).
Ursprungligen bosatta vid Mississippiflodens källflöden, men bortträngda av ojibwa och cree. Vid början av 1800-talet återfanns de i dagens South Dakota, North Dakota, Montana, Wyoming, Nebraska, Iowa, Wisconsin och Minnesota.
Fram till mitten av 1800-talet hade siouxerna få sammanstötningar med de vita. År 1851 faställdes tetonsiouxernas territorier genom ett fördrag. Santeesiouxernas fick 1862 lämna sina bästa områden utan skälig kompensation, och desperata attackerade de vita bosättare. Bestraffningsexpeditioner skickades ut, och resulterade i sammanstötningar och massakrer 1864-65.
Upptäckten av guld i Montana ledde till en upptrappning av krigen 1865-68, men 1868 skrevs Laramie-fördraget där tetonsiouxerna fick det mesta av den mark de gjorde anspråk på.
Ett järnvägsbygge påbörjades 1872 på indiansk mark, och två år senare upptäcktes guld i Black Hills. Det blev nya sammanstötningar som kulminerade 1876 med slaget vid Rosebud och slaget vid Little Big Horn. Efter detta, och den klappjakt som följde, tvingades de flesta att kapitulera 1876-77.
Siouxernas antal var ca 25000 i slutet av 1700-talet. Tvåhundra år senare är de ca 60000. Reservaten ligger i Minnesota, Montana, Nebraska, North och South Dakota.

Delaware
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Fått namnet efter lord dela Were, förste guvernören i Virginia. Kallade sig själva lenni lenape (riktiga människor).
Levde i delstaterna Delaware, New Jersey, New York och östra Pennsylvania, var jägare, fiskare och jordbrukare.
Efter en första konfliktfylld tid med holländarna skrevs ett fredsavtal 1683 som höll i femtio år. Flyttade ca 1763 till Susquehanna i Pennsylvania och Ohiolfodens dalgång, men trängdes vidare västerut av de vita. Var med i mindre krig under slutet av 1700-, och början av 1800-talet.
Numera bor de i två mindre bosättningar i Oklahoma, och en i staten New York.

Dogrib
Subarktiska området, språkgrupp athapaskiska. Deras namn, atimoskipay, översattes av européerna till "dog rib".
De var jägare, levde i området mellan Stora Björnsjön och Stora Slavsjön.
Trängdes norrut av creerna, och upphörde så småningom med pälshandeln, av rädsla för att komma in på fientliga territorier.
I slutet på 1600-talet var de drygt 1000, och trehundra år senare nästan 2000.

Fox
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet efter pluralformen av wagosh (rävar). Själva kallade de sig meshwahkihug (den röda jordens folk).
Jordbrukare och jägare, bosatta öster om Michigansjön.
Låg i ständig fejd med sina grannfolk, och allierade med engelsmännen. Då deras befolkningsmängd minskade slöt de sig samman med sacerna, med vilka de hade mycket gemensamt.
Av sac och foxer finns ca 2000 kvar, på reservat i Oklahoma, Kansas och Iowa.

Gros Ventre
Prärien, språkgrupp algonkin. Kallade sig själva aaninéninah (vita lerans folk), men fick av fransmännen namnet gros ventre (stora magar).
Kom egentligen från trakterna av nuvarande Manitoba, flyttade senare västerut mellan Missourifloden och nuvarande Montana. Levde huvudsakligen av buffeljakt.
De levde i ständig kamp mot pälsjägare, siouxer, crower, assiniboiner, och slogs t.o.m. mot sina forna bundsförvanter, blackfeet. Blev dock svårt besegrade, och sökte senare skydd hos amerikanerna mot sina grannar.
I slutet av 1700-talet var de ca 3000, nu är de något färre boende på reservat i Montana.

Haida
Nordvästkusten, språkgrupp haida. Namnet kommer deras egna benämning på sig själva ha-de eller xa´ida (folket).
Var fiskare, handelsmän, krigare och träsnidare, bosatta i sydöstra Alaska och på Queen Charlotte-öarna.
I mitten av 1700-talet var de ca 8000, tvåhundra år senare drygt 1700 individer.

Hidatsa
Prärien, språkgrupp Sioux. Namnet kan komma av ordet för "pilträd", "vide", efter namnet på en av deras byar.
Hidatsa och crower var ursprungligen ett folk, men crowerna drog sig ännu längre västerut, medan hidatsa bosatte sig väster om Superiorsjön.
I slutet av 1700-talet var de ca 2500, och 1937 räknades de till 731 människor, alla boende på reservat i North Dakota.

Hopi
Sydvästområdet, språkgrupp shoshone. Förkortning av hopitu (de fredliga).
Var ättlingar till en rad olika folk som kom till området och byggde hus av stenar och adobe (soltorkat tegel).
Hopi slogs tillsammans med andra pueblofolk mot spanjorerna 1680. Kämpade också kontinuerligt mot navahoindianderna.
I slutet av 1600-talet var de strax under 3000, numera är de över 9000.

Hupa
Kalifornien, språkgrupp athapaskiska. Namnet kommer från yurokspråket, refererar till deras hemvist, Hoopadalen.
Levde längs Trinity- och Klamathfloderna i New River- och Hoopadalen, männen var mästerliga träsnidare och kvinnorna skickliga korgflätare.
De levde isolerade i sina dalgångar, kom därför inte i kontakt med européerna förrän ca 1850. De fick ett reservat 1864.
Vid mitten av 1800-talet var de ca 1000, numera är de ca 4000 individer.

Huron
Nordöstra skogslandet, språkgrupp irokes. Kallade sig själva för ouendat eller wendat (halvöns folk). Kallades även wyandot.
Bosatta mellan sjöarna Huron och Ontario, odlade majs och bönor, fiskade och jagade.
Omvändes till kristendomen och allierade sig med fransmännen. Förintades av irokesterna 1648-50.
Några finns kvar i wyandot-reservatet i Oklahoma, och några i Quebec, Kanada.

Illinois
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Osäkert varifrån namnet kommer, ev. från iliniwek (människor).
Var en lös konfederation av flera folk, bl.a. peoria, kaskaskia, cahokia, michigamea och moingwena. Livnärde sig på jordbruk och jakt, längs västra gränsen av nuvarande Illinois.
Var allierade med fransmännen, men krossades av irokesförbundet 1684. År 1769 dödades en ottawahövding av en illinois, varvid kriget som följde praktiskt taget förintade illinoiserna.
Levde först i exil i Kansas, efter att ha sålt sitt land. Numera finns några hundra kvar i ett reservat i Oklahoma.

Iowa
Prärien, språkgrupp sioux-chiewere. Namnet kommer förmodligen av siouxordet ayuhwa (de sömniga).
Var framstående handelsmän och jordbrukare.
Fick ett reservat i Kansas 1836. En del flyttade vidare till Oklahoma, och ett eget reservat 1883.
I mitten av 1700-talet var de strax över 1000, nu kan de vara 5-600 kvar.

Irokes
Nordöstra skogslandet, språkgrupp irokes. Benämningen kommer från algonkinska iriakhoiw. Själva kallade sig irokeserna för haudenosaunee (långhusets folk).
Irokesterna var ett förbund av fem folk; seneca (onotowa-ka, den stora kullens folk), cayuga (kayhkho-nq, folket vid platsen där båtarna togs ut), onodaga (onota-ke-ka, folket från kullen), oneida (onyeote-a-ka, den resta stenens folk), mohawk (mohowawogs, kannibaler). Utökades till sex nationer i början av 1700-talet då tuscaroraerna (skarore, de som samlar hampa) anslöt sig.
De var bosatta längs Ontariosjöns södra strand, var jordbrukare, jägare, och synnerligen skickliga krigare och pälshandlare.
De deltog i nästan alla krig fram till 1700-talets slut. Var allierade med engelsmännen mot fransmännen, och även mot amerikanerna under frihetskriget (förutom oneida som var neutrala). Blev besegrade 1779, varvid de flesta irokesiska byar förstördes.
Fick reservat i New York, Wisconsin, Oklahoma och Kanada.

Kansa
Prärien, språkgrupp sioux-dhegia. Namnet kommer från ett av deras klannamn.
Levde i östra delen av Kansas, var buffeljägare.
Fick ett reservat 1846 i Kansas, men hälften av det togs ifrån dem 1859. De flyttade till Oklahoma 1873, och ett nytt reservat där.
I slutet på 1700-talet var de ca 3000, tvåhundra år senare inte mer än ca 500.

Karok
Kalifornien, språkgrupp hokan. Namnet kommer från ordet karok (uppströms).
Var jägare och fiskare, levde vid centrala Klamathfloden.
Inga större konflikter med kolonisatörer,
År 1700 var de ca 1500, och antalet är lika stort idag.

Kickapoo
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från kickapawoa (betydelse okänd).
Var framstående krigare, jägare, bosatta vid Michigansjöns södra strand.
Deltog i Pontiacs krig 1763, även i Tecumsehs konfederation 1811-13 och i Black Hawks revolt 1832. Efter tvångsförflyttning söderut bosatte sig en del i Texas, en del i Oklahoma. Några flyttade därifrån till Mexico 1850.
De ca 2000 som återstår lever idag i Oklahoma, Kansas, Texas och Mexico.

Kiowa
Prärien, språkgrupp kiowa. Namnet kommer från ga-i-gwy eller ka-i-gwy (det dominerande folket).
Var buffeljägare i ett område som täckte delar av dagens Oklahoma, Kansas, Colorado, New Mexico och Texas.
Före 1700-talet bebodde de ett område i Montana och i South Dakota, men färdades söderut för att jaga buffel när de kom i besittning av hästar. När de anlände till Oklahoma lierade de sig med kiowa-apacherna och sina forna fiender comancherna, och blev svåra fiender till de vita. De ansågs vara ett av präriens mest krigiska folk.
I slutet av 1700-talet var de ca 2000, tvåhundra år senare hade de vuxit till 4000 människor.

Kootenay
Platåområdet, språkgruppen är okänd. Namnet är en förvrängning av blackfeet-ordet kutonaga .
Var buffeljägare i sydöstra British Columbia, nordvästra Montana och nordöstra Washington.
Var vänligt inställda till de vita, men hängivna fiender till Blackfeet-indianerna.
I slutet av 1700-talet var de ca 1200, nu lever ca 600 kvar i reservat och i Kanada.

Kutchin
Subarktiska området, språkgrupp athapaskiska. Kallade sig själva gw-icin (folket).
Levde på jakt i övre Yukondalen, Yukonterritoriet och vid McKenzie-flodens mynning.
Levde relativt fredligt med de vita, men guldfyndigheterna i Klondikeområdet begränsade deras livsstil.
I början av 1900-talet var de drygt 1000 individer kvar.

Kwakiutl
Nordvästkusten, språkgrupp wakash. Namnet stavades i början som kw´agul, betydelsen okänd.
Var fiskare och jägare, framstående träskulptörer. Levde vid Queen Charlotte-sundets stränder och inlopp.
Höll en låg profil, och lyckades trots missionärer och andra inkräktare behålla sin kultur levande.
I slutet på 1700-talet var de ca 4500, numera uppgår de till ca 3500 individer.

Mahican
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kan komma från Muhheakunnuk, en plats vid Hudson-floden.
Var jordbrukare, fiskare och jägare, levde vid Hudson-flodens stränder i norra delen av staten New York.
Slogs mot mohawkerna om kontrollen över pälshandeln med européerna. Drevs bort av engelsmännen från sitt land i början av 1700-talet. Ställde sig, liksom de flesta algonkintalande folken, bakom fransmännen i striderna.
Finns några tusen kvar i ett reservat i Wisconsin.

Makah
Nordvästkusten, språkgrupp wakash. Namnet kommer från Clallamfolkets ma´qaa.
Livnärde sig på fiske, val- och sälfångst. Först bosatta på Cape Flattery, i närheten av Vancouverön, men avstod sitt område till USA 1855. Fick ett reservat 1893 i USA:s nordvästligaste hörn.
I slutet av 1700-talet var de ca 2000, numera är de ca 1000 på reservatet i Neah Bay.

Mandan
Prärien, språkgrupp sioux. Namnet kommer från en förvrängning av dakotaordet mawatani. Kallade sig själva numakiki (folket).
Levde i dagens North Dakota längs stränderna av Missourifloden. Kombinerade majsodling med buffeljakt. Var också framstående krukmakare.
Den centrala placeringen av deras byar vid Missouri, gjorde att dessa blev handelscentra för nordliga och sydliga indianer, och senare också för andra indianfolk och pälsjägare.
De kom från De stora sjöarna under 1300-talet, och var bland de första siouxtalande folken att bosätta sig på prärien.
I slutet av 1700-talet var de strax under 4000, år 1837 ca 1600. Samma år drabbades de av en smittkoppsepidemi och kvar blev endast 128 människor. År 1970 hade dessa ökats till ca 700, vilka bor i reservat i North Dakota.

Menominee
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från chippewaordet menominiwok ininiwok (vildrisets folk).
Bodde mellan sjöarna Michigan och Superior, var mestadels bofasta, fiskade, skördade vildris, tappade lönnsirap. Var kända för sin vävkonst.
Var mestadels neutrala, förutom de ständigt närvarande småkrigen mot andra indianfolk.
Finns ca 4000 idag i reservat i Wisconsin.

Miami
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer ev. från ojibwaordet omaumeg (folket som bor på halvön)..
Ursprungligen från Wisconsin, men bosatte sig i norra delarna av nuvarande Indiana och Illinois. Livnärde sig huvudsakligen av majsodling och jakt.
Var allierade med fransmännen, slogs mot engelsmän och amerikaner under Pontiac, little Turtle och Tecumseh.
Finns idag 4-500 kvar i Oklahoma.

Micmac
Nordöstra skogslandet, språkgrupp Algonkin. Namnet kommer från micmag (allierade).
Bodde på 1500-talet området söder och väster om St. Lawrence-viken, livnärde sig på jakt.
Var allierade med fransmännen, och ställde till stora problem för engelsmännen.
Lever numera i Maine och Kanada och beräknas vara drygt 12000 till antalet.

Missouri
Prärien, språkgrupp sioux-chiewere. Namnet kan komma från ett algonkinskt ord betydande "de som har kanoter av urholkade trädstammar". Ytterligare en version ger namnet betydelsen "stora leriga floden". Själva kallade de sig niutatchi.
Jagade buffel, odlade majs, bönor och squash vid Grand- och Missouriflodernas sammanflöde.
Blev besegrade av sacer och foxer 1798, och av osagerna i början av 1800-talet. Förenade sig sedan med oto och iowa.
I slutet av 1700-talet var de ca 1000.

Miwok
Kalifornien, språkgrupp penuti. På miwokspråket betyder namnet "människor".
Var jägare och jordbrukare, bosatta i ett område från Stilla havskusten till öster om San Fransico.
Accepterade de kristna missionärernas närvaro, men deltog i en rad uppror och revolter mot de vita. Decimerades kraftigt av spanjorer under början av 1800-talet, och av guldletare som jagade gratis arbetskraft till guldfyndigheterna i Kalifornien.
I slutet av 1700-talet var de ca 11000, numera är de praktiskt taget borta.

Mohave
Kalifornien, språkgrupp hokan-yuman. Namnet kommer från hamakhava (tre berg).
Var jordbrukare och krigare, bosatta vid Coloradofloden mellan bergskedjan Needles och ingången till Black Canyon.
Efter upprepade småkrig med först spanjorer, sedan amerikaner, blev deras territorium reservat 1865.
I slutet av 1600-talet var de ca 3000, vilket de fortfarande är idag.

Narragansett
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet betyder "den lilla öns folk".
Levde i Rhode Island och Connecticut, var jordbrukare och fiskare och det mäktigaste folket New England i början av 1600-talet.
Deltog i King Philips uppror 1675-76 mot engelsmännen, och utplånades praktiskt taget. I början av 1900-talet beräknas 25 narragansetter funnits i livet, numera bor deras ättlingar i ett reservat i Rhode Island.

Natchez
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Namnet kan ha betytt "den höga kullens krigare". De bodde längs Mississippiflodens stränder, hade en högt utvecklad social, politisk och rituell organisation som kretsade kring dyrkan av solen. De var också mycket skickliga vävare.
Var en gång det största indianfolket i området, men i samband med en resning mot fransmännen 1729-30 decimerades de kraftigt. En del överlevande införlivades med andra folk, en del såldes som slavar till Västindien.

Navajo
Sydvästområdet, språkgrupp athapaskiska. Spanjorerna kallade folket Apaches de Nabajo, från tewaordet navahu (fält, dal). Själva kallade de sig diné (folket).
Var bosatta i New Mexicos nordvästra hörn och nordöstra Arizona, ägnade sig åt majsodling, fruktodling, och blev med tiden mycket skickliga i korgflätning, vävning och silversmide.
Kom, liksom sina släktingar apacherna, norrifrån, men närmade sig mer och mer pueblofolken. Deltog i pueblorevolten 1680, motsatte sig missionärer och andra inkräktare. Tre fördrag hade 1850 skrivits mellan dem och amerikanska bregeringen, men trots detta fortsatte konflikterna. Många navajoer dödades eller tillfångatogs under Kit Carsons fälttåg 1863 för att återställa ordningen. De överlevande förflyttades, men frigavs 1868, då de återvände till sitt hemland och slöt fred med grannfolken.
Lever utspridda över ett stort reservat i delar av Arizona, New Mexico och Utah, där de ägnar sig åt fårskötsel och att utvinna reservatets naturtillgångar.
I slutet på 1600-talet var de ca 8000, numera är de Nordamerikas största indianfolk med sina 170000 människor.

Nez Percé
Platåområdet, språkgrupp sahaptiska/penuti. Namnet kommer från fransmännens beteckning på alla indianer som dekorerade sina näsor med en snäcka. Senare blev det namnet på just detta indianfolk. De kallade sig själva nimipiu (folket).
Blev mer och mer buffeljägare i Idaho och nordöstra Oregon.
Var i grunden fredliga, men motsatte sig guldletarnas invasion i sitt område 1830-40. Fick ett reservat, men även det invaderas av guldletare. Även nästa reservat blev översvämmat av guldletare, och då revolterade Chief Joseph och hans folk. De jagades och slogs, men var tvungna att ge upp den 5 oktober 1877.
I slutet av 1700-talet var de ca 4000, nu räknas de till ca 3000 i Idaho.

Nootka
Nordvästkusten, språkgrupp wakash. Namnet kommer troligen från en felaktig användning av deras ord nu-tka (att cirkla).
Jagade val, säl och delfin på Vancouver-öns västkust.
Hade främst kontakt med olika upptäcksresande. Många konverterade till katolicismen, men traditionell religion och kultur har bestått.
I slutet av 1700-talet var de ca 6000, tvåhundra år senare strax under 5000.

Ojibwa
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Kallas även för chippewa i USA, men själva kallade de sig anishinabe (människor).
Delades upp i ett prärie- och skogsfolk, varav de senare bodde vid norra stranden av Superiorsjön. Var nomader under delar av året, jagade, fiskade, kanotbyggare.
Deltog aktikt i pälshandeln med européerna, allierade sig med vissa stammar, slogs med grannarna, siouxer och irokeser. Allierade med engelsmännen under amerikanska revolutionen, och en del krigade tillsammans med Little Turtle 1790, och med Tecumseh 1812.
Lever idag på bägge sidor om gränsen USA-Kanada, ca hälften i reservat. Uppgår nu till strax under 100000 människor.

Omaha
Prärien, språkgrupp sioux-dhegia. Namnet betyder "de som går mot vinden".
Levde vid Missouriflodens västra strand, i nordöstra Nebraska. Bodde i jordhus, utom vissa tider på året då man under buffeljakten levde i tipis.
Deras största fiender var dakotasiouxerna, och hade inga större sammanstötningar med de vita. Överlät stora delar av sin mark till de vita genom avtal 1830, 1836 och 1854, men ett stycke togs från winnebagoerna och blev deras reservat.
I slutet av 1700-talet var de strax under 3000, och tvåhundra år senare strax under 2000.

Osage
Prärien, språkgrupp sioux-dhegia. Namnet är en fransk förvrängning av osagernas egna beteckning, washazhe.
De levde söder om Missouri och norr om Arkansas:
Var allierade med fransmännen, och betraktades allmänt som ett krigarfolk. Mellan 1802-25 avstod de merparten av sitt land till amerikanerna och flyttade till Kansas. Deras nya område invaderades av andra indianfolk som drevs västerut av de vita, och 1870 flyttade de till Oklahoma.
I slutet av 1700-talet var de drygt 6000, tvåhundra år senare ca 7000.

Oto
Prärien, språkgrupp sioux-chiewere. Namnet kommer från wat´ota (liderlig, vällustig).
Var jordbrukare och jägare, bosatta vid nedre Plattefloden i Nebraska.
Överlämnade sitt land till de vita 1854. Flyttade till Oklahoma, efter det att deras tidigare reservat vid Big Blue River hade sålts.
Var strax under 1000 i slutet av 1700-talet. Tvåhundra år senare ca 1300.

Ottawa
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från algonkinordet adawe (att handla).
Levde längs Georgia Bays stränder, och norr om Huronsjön. Var skickliga handelsmän.
Var lojala mot fransmännen, drevs av irokeser och engelsmän norr- och västerut. Överlät sina markområden till den federala regeringen 1785, 1789, 1795 och 1836.
Finns ca 8000 kvar, som bor på reservat i Oklahoma, Michigan och Ontario.

Paiute
Great Basin, språkgrupp shoshone. Namnet kan betyda " de sanna uterna".
Norra grenen av paiuterna levde i norra Nevada och sydöstra Oregon, den södra grenen i södra Nevada och sydöstra Utah. De var jägare.
Träffade inte många vita förrän i mitten av 1800-talet, då dels mormonerna flyttade till deras område, och guld och silver påträffades i Kalifornien och Nevada. De norra paiuterna fick ett reservat 1865, de södra fick sitt några årtionden senare.
I slutet på 1900-talet var de ca 6000 i Nevada och Kalifornien.

Palouse
Platåområdet, språkgrupp sahaptiska/penuti. Okänt varifrån namnet kommer.
Var buffeljägare, levde vid Palousefloden i Washington och Idaho.
Var motståndare mot de vita under tiden 1848-58, och var bland de sista att ge upp.
I början av 1800-talet var de ca 1600, tvåhundra år senare under 100.


Pawnee
Prärien, språkgrupp caddo. Namnet kommer antingen från paariki (behornad), eller från parisu (jägare). Kallade sig själva chahiksichahiks (människor).
Odlade majs och jagade buffel, var skickliga korgflätare, krukmakare och vävare. Var bofasta längs de centrala delarna av Plattefloden i Nebraska.
Kom ursprungligen söderifrån, var allierade till fransmännen. Var ofta i konflikt med siouxerna under 1800-talet, varvid deras antal decimerades kraftigt. Tjänstgjorde ofta som spejare åt amerikanska armén. Lämnade över sina marker och bosatte sig senare i Oklahoma.
Vid 1870 var de ca 10000, men kappa 2000 i slutet av 1900-talet.

Plains Cree
Prärien. Var grupper från Cree, som brutit sig loss från sitt folk, och mer anammat prärieindianernas livsstil, särskilt buffeljakten.
Var ca 4000 i mitten av 1800-talet, och har efter det gått ihop med andra cree-grupper, eller gift in sig hos andra folk.

Plains Ojibwa
Prärien. Grupper ur Ojibwa, som levde som prärieindianer.
Var ca 1500 i mitten av 1800-talet, numera är de ca 10000, de flesta i North Dakota.

Pomo
Kalifornien, språkgrupp hokan. Namnet betyder "människor" på deras egna språk.
Livnärde sig på jakt, fiske och att skörda ekollon. Bosatta vid kusten norr om San Fransisco.
Kvinnorna berömda för sitt korgmakeri, männen för sitt hantverk av snäckor och sjöskum.
De var endast marginellt berörda av franciskanska missionsstationerna.
I slutet av 1700-talet var de ca 8000, idag kanske 1000 människor.

Ponca
Prärien, språkgrupp sioux-dhegia. Varifrån namnet kommer är okänt.
Levde i Nebraska, vid Niobraras utflöde i Missourifloden. Under delar av året nomadiserande, i jakt på buffel.
Besegrades av sina fiender dakota-siouxerna, och förflyttades till Oklahoma 1877. En liten grupp vägrade att flyta, så ett reservat etablerades 1889.
I slutet av 1700-talet var antalet strax under 1000, och tvåhundra år senare var de ca 3000.

Potawatomi
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet kommer från ojibwaordet potawatamink (folket där elden brinner).
Levde tidvis nomadiserat, var jägare och fiskare vid Michigansjöns östra strand.
Nära besläktade med ottawaerna och chippewaerna, allierade med fransmännen mot engelsmännen. Deltog i Pontiacs revolt 1763. Förflyttades till Kansas 1846, och hamnade där i konflikt med pawnerna. Ett flertal flyttade vidare 1868 till Oklahoma.
De flesta av de 4000 återstående lever idag på reservat i Oklahoma och Kansas.

Powhatan
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. En konfederation av olika indianfolk - pamukey, nansemond, matapony och flera - som fick beteckningen powhatan av de vita.
Fanns vid kusterna i Maryland och Virgina, var jordbrukare och jägare.
Mellan 1607 och 1675 växlade det mellan krig och vapenstillestånd med engelsmännen, men antalet powhataner reducerads mycket kraftigt under dessa år.
Fortfarande lever en del ättlingar kvar i Virginia.

Pueblo
Sydvästområdet, språkgrupp keresan, zuni, aztek-tanoan och kiowa-tanoan. Namnet kommer av spanjorernas sätt att använda beteckningen för indianfolk som bodde i mindre samhällen, i hus av soltorkat tegel.
Var huvudsakligen jordbrukare, bosatta då, som nu, i norra New Mexico.
Deras område invaderades av spanska kolonisatörer med början av Francisco Vasquez de Coronado 1540. Spanjorerna tolererades först, men 1680 revolterade pueblo-folken mot spanjorerna. Tolv år senare återvände spanjorerna och tog kontroll över området.
De är fortfarande bosatta i norra New Mexico.

Sac
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet från osa´kiwug (den gula jordens folk). Namnet stavas även sauk.
Var buffeljägare och jordbrukare, bodde väster om Michigansjön.
Ställde sig inte på någon europeisk kolonialmakts sida, men ansågs mycket krigiska, och deltog i revolter under Pontiac 1763 och Tecumseh mellan 1801 och 1813. Undertecknade ett avtal 1815, och förlorade då stora markområden.
Av sac och foxer finns ca 2000 kvar, på reservat i Oklahoma, Kansas och Iowa.

Salish
Platåområdet, språkgrupp salish. Kallades även Flathead av de vita, för att de inte försökte forma barnens skallar (som flera av sina grannfolk).
Jagade buffel och hjort i västra Montana och södra delen av Kanadas västkust.
Var fiender till Blackfeet, och drevs västerut av dessa. Salish var vänligt inställda till de vita, och gav upp sitt område 1855, och flyttade till ett reservat i Montana.
I början av 1900-talet var de 600, numera bor i Flathead-reservatet ca 6000 individer (där ingår dock några andra mindre indianfolk).

Salish-folken
Nordvästkusten. Hit räknas penntlatch, comox, homalco, klahoose, sliammon, sechelt, clallam, halkomelem, squamish, nooksack och norra sundets folk (northern straits).


Secotan
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet betyder "där det har brunnit" och syftar till deras sedvänja att svedjebränna för att skapa jordbruksmark.
De levde längs kusten i North Carolina, var jordbrukare (majs, bönor, squash), men även skickliga på jakt och fiske. Bodde i stora hus, mellan tio och trettio i varje by, omgivna av palissader.
Blev invaderade av kolonisatörer under 1600-talet, och ättlingar till secotan tror man var machapunga-, pamlico- och hatterafolken, som bebodde området senare.

Seminole
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Namnet kommer möjligen från creek-ordet för "rymling", men är snarare en förvrängning av spanskans cimarron (vild). Själva hade de beteckningen ikaniuksalgi (halvöns folk).
Var bosatta i Florida, jordbrukare (majs, squash, sötpotatis, tobak, meloner), jägare, fiskare.
Seminolerna var en blandning av yamasee, apalache och creek p.g.a. inflyttningar och ingiften. De flydde undan de vita till Floridas träskmarker, men efter två krig mot de vita mellan 1816 och 1842 tvångsförflyttades de flesta till Oklahoma. Några hundra gömde sig dock i Everglades träskmarker och kunde inte uppbringas av de vita.
I slutet av 1900-talet fanns det ca 4000 seminoler i Oklahoma och ca 2000 i Florida.

Shawnee
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnet är troligen en fransk version av ottawa-ordet shawunogi (folket i söder).
Bodde ursprungligen i Tennesseflodens dalgång, men fördrevs därifrån av andra folk, så vid slutet av 1700-talet levde de i Ohioflodens dalgång. Livnärde sig på jakt, jordbruk, att samla föda.
Försvarade sitt territorium mot engelsmän och amerikaner. Etablerade en stad 1808 under ledaren Tecumseh och hans bror Tenskwatawa. Staden utplånades av amerikanerna 1811. Slogs sedan på engelsmännens sida, men när Tecumseh stupade 1813 splittrades de. De flyttade västerut till Kansas, sedan vidare till Oklahoma.
Ca 3000 lever idag kvar i reservat i Oklahoma.

Shoshone
Great Basin, språkgrupp shoshone. Osäkert varifrån namnet kommer, men Meriwether Lewis dokumenterade dem 1805 som sosonees (ormfolket).
De bebodde ett stort område från östra Idaho, västra Wyoming och nordöstra Utah till södra Idaho, sydvästra Utah och norra Nevada. De livnärde sig främst på buffeljakt, utom de västliga shoshonerna som fiskade och samlade föda.
Var ofta inblandade i konflikter med sina grannfolk, men höll sig oftast neutrala till européerna. Var också spejare åt amerikanska kavalleriet. Erhöll reservatet Wind River i Wyoming år 1863.
Runt år 1845 var de ca 4500, numera finns det ca 4000 i Wyoming och Nevada.

Spokan
Platåområdet, språkgrupp salish. Okänt varifrån namnet kommer, kan möjligtvis betyda "solens folk".
Var fiskare och jägare i södra delen av staten Washington.
Var hängivna motsåndare mot de vita, och stod också emot armén ända till 1855, då de skrev under Fort Elliot-fördraget.
I slutet av 1700-talet var de ca 2000, vilket de är fortfarande i sina reservat i Washington och Montana.

Tanana
Subarktiska området, språkgrupp athapaskiska. Namnet kommer från Tananfloden.
Var jägare vid nedre Tananfloden i Alaska.
I början av 1900-talet var de inte mer än ca 400 individer.

Thompson
Platåområdet, språkgrupp salish. Namnet kommer från Thompsonfloden.
Var fiskare och jägare, levde i Fraser- och Thompsonflodernas dalgångar.
Decimerades kraftigt av guldletarnas anstormning i deras område 1858, samt efterföljande smittkoppsepidemier. Lever dock fortfarande kvar i området.
Var ca 5000 i slutet av 1700-talet, i början av 1900-talet var siffran nere i 2000.

Timucua
Sydöstra skogslandet, språkgrupp muskogee. Levde i nordvästra Florida, var jordbrukare, jägare, fiskare och skickliga handelsmän.. Levde i runda hyddor i byar omgärdade av palissader. Påträffades av Ponce de Léon 1513, av de Soto 1539 och Ribault 1562. Fanns ca 13000 runt 1650, men ett århundrade senare hade de kraftigt decimerats och införlivats med andra folk.

Tlingit
Nordvästkusten, språkgrupp tlingit. Namnet kommer från den egna benämningen li-ngit (människor).
De var fiskare, skulptörer, korgmakare, krigare, bosatta i Alexander-arkipelagen i sydligaste Alaska.
Var först i kontakt med ryssar, och trettio år efter en stor smittkoppsepidemi 1837, avstod ryssarna Alaska och tlingiternas område till USA.
I mitten av 1700-talet var de ca 10000, en siffra som fortfarande stämmer ganska bra.

Tsimshian
Nordvästkusten, språkgrupp tsimshian. Namnet kommer från deras egna benämning ´cmsyan (Skeenaflodens folk).
Var fiskare och jägare, boende vid Skeenaflodens mynning.
Hade sparsamma kontakter med de vita innan början av 1800-talet. De vek sig undan från övermakten.
Var ca 5000 i början av 1900-talet, och hade ökat till ca 10000 i slutet av århundradet.

Ute
Great Basin, språkgrupp shoshone. Namnet kan möjligen härledas ur spanskans yutas. Själva kallade de sig nu-cl (människa).
De östliga uterna bodde i centrala och västra Colorado och de västliga uterna i västra Utah. Levde huvudsakligen av buffeljakten.
Var ofta i konflikt med de vita inkräktarna, men under hövding Ouray ändrades förhållningssättet mot de vita mot en mer fredlig samvaro.
Vid 1845 var de ca 4500 individer, idag är de ca 5000 i Colorado och Utah.

Walla walla
Platåområdet, språkgrupp sahaptiska/penuti. Namnet betyder "liten flod".
Var främst fiskare, boende vid nedre Wallafloden i Oregon.
Deltog i platåfolkens revolt mot de vita bosättarna 1853-58.
Finns inte fler än ett fåtal kvar i livet.

Wampanoag
Nordöstra skogslandet, språkgrupp algonkin. Namnets ursprung är okänt.
Var jordbrukare och fiskare, levde i nuvarande Massachusetts och Rhode Island.
Decimerades svårt under King Philips uppror mot engelsmännen 1676.

Washoe
Great Basin, språkgrupp hokan. Namnet kommer från washoeordet washiu (människa).
Var jägare och framstående korgflätare.
Drevs av paiuterna mot området runt Reno, där det var meningen de skulle fått ett reservat. Detta togs emellertid över av nybyggare, innan washoerna hunnit anlända.
År 1845 beräknades de till 1000 individer, numera är de något färre.

Wichita
Prärien, språkgrupp caddo. Namnet kommer antingen från wits (människor), eller från choctawordet wiachitoh (stort träd). Själva kallade de sig kirkitish (det sanna folket).
Kom ursprungligen söderifrån och odlade majs, squash och tobak, blev senare buffeljägare. Levde i Wichitabwergen i Oklahoma.
Undertecknade sitt första avtal med amerikanska regeringen 1835. Levde i Oklahoma fram till inbördeskrigets början, då de flyttade till Kansas. Bosatte sig slutligen i caddoreservatet i Oklahoma 1867.
Var ca 3200 vid 1700-talets slut, och tvåhundra år senare inte mer än 5-600.

Winnebago
Nordöstra skogslandet, språkgrupp sioux. Namnet kommer antingen från chippewaordet winipag (smutsigt vatten), eller från sac- och foxordet winipyagohag (det smutsiga vattnets folk), vilket syftar på det gyttjiga vattnet i Foxfloden och Winnebagosjön. Själva kallade de sig hochangara (det sanna språkets folk).
Levde norr om Michigansjöns västra strand, var jordbrukare (majs, tobak, bönor, squash), jagade ibland buffel. Sedvänjor och språk påminner om östligaste siouxerna.
Allierade sig först med fransmännen, sedan med engelsmännen och slogs mot amerikanerna till början av 1800-talet. Hela tiden decimerades de av krig och epidemier.
Bor idag i reservat i Nebraska och Wisconsin, och kan räknas till ca 4000.

Yakima
Platåområdet, språkgrupp sahaptiska/penuti. Namnet betyder "flyktingar", själva kallade de sig waptailmin (den smala flodens folk).
Var mästerliga korgmakare, jagade buffel, fiskade vid nedre Yakimafloden, i närheten av dagens Seattle.
Kämpade mot de vita under 1853-59, men då de tvingades att underkasta sig förflyttades de till ett reservat i Washington.
I slutet av 1700-talet var de ca 3000, nu bor resterna av dem i Yakimareservatet, tillsammans med flera andra indianfolk.

Yellowknife
Subarktiska området, språkgrupp athapaskiska. Namnet var talzahotine, vilket har översatts till "yellow knife" eller "kopparfolket".
Var jägare, och välkända för sitt bruk av koppar till redskap och vapen. De levde vid Stora Slavsjöns norra och östra stränder.
Under senare delen av 1900-talet var de knappt 500 kvar.

Yokut
Kalifornien, språkgrupp penuti. Namnet betyder "människor" på deras egna språk. Kallas också Mariposan.
Var jägare och jordbrukare, levde i San Joaquin-dalen.
Lyckades till stor del undvika de spanska kolonisatörerna, men föll offer för guldrushen 1849.
I slutet av 1700-talet var de ca 2000, numera kanske bara 500 individer.

Yuchi
Sydöstra skogslandet, språkgrupp oklar, troligtvis sioux. Namnet betyder "folket med ett annat språk". Deras eget namn, tsoya´ha, betyder "solens folk".
Levde inom ett mindre bergsområde i östra Tenessee och Georgia, och ansågs vara mycket skickliga krigare.
År 1567, i krig mot spanjorerna, åsamkades de mycket svåra förluster, och de dog sig mot creek-territoriet 1729, men förflyttades tillsammans med creekerna till Oklahoma.
Under 1500-talet var de ca 5000, i mitten av 1900-talet hade den siffran minskat till ca 1000.

Yuma
Sydvästområdet, språkgrupp yuman. Namnet är en förkortning av spanskans yahmayo (hövdingens son).
Yumafolket - som består av flera grupper; Yuma, Walapai, Havasupai, Yavapai, Paipai, Mohave, Quechan, Maricopa, Diegueno, Cocopa, Kiliwa - levde i delar av Arizona, Kalifornien och Baja Mexico. De sysslade med jordbruk.
I slutet av 1700-talet var de ca 3000, nu är de ca 7000, främst i Kalifornien och Arizona.

Yurok
Kalifornien, språkgruppen besläktad med algonkin. Namnet kommer från karokordet yuruk (nedströms).
Var i huvudsak fiskare, levde nära nedre Klamathfloden.
Kom sent i kontakt med kolonisatörerna, hade inga större sammandrabbningar med vare sig vita eller indianer. Området gjordes till reservat 1855.
På 1800-talet var de ca 2500, i slutet av 1900-talet ca 1000 individer, de flesta boende på reservat i norra Kalifornien.

Zuni
Sydvästområdet, språkgrupp zuni. Namnet ursprungligen en spansk härledning av keresanordet sini eller sünyyitsi (betydelsen okänd).
Var jordbrukare och skickliga krukmakare, bosatta på norra stranden av Zunifloden i centrala New Mexico och Arizona.
Tog del i pueblorevolten 1680 och bosatte sig efter krigets slut i sina nuvarande områden i nordvästra New Mexico.
I slutet av 1600-talet var de ca 2500, numera är de ca 8000.